Idag har jag varit i Barcelona en vecka och jag firade detta med en skön sovmorgon. Åt frukost och piffade till det hela med färska jordgubbar och sedan spenderade jag några timmar i solen med en bra bok. Jag vet inte vad jag kommer göra när det älskade taket inte längre är tillgängligt. Angående boendet har jag fått erbjudande om att bo kvar i lägenheten under april och maj och jag har bestämt mig för att stanna kvar här.

Under eftermiddagen möttes vi av ett gäng glatt trummande män och dansande kvinnor precis utanför fönstret, vilket bidrog till en skön stämning. Sedan traskade jag och mina två nya rumskompisar iväg mot havet för en kvällspromenad som landade på nästan två timmar.

Och det viktigaste av allt:

JAG HAR BILJETT TILL TISDAGENS MATCH I CHAMPIONS LEAGUE!

Under Camp Nou Experience tog jag en hel del bilder och det har varit lurigt att välja ut vilka jag vill visa. Trots ett rejält urval har jag valt att dela upp bilderna i olika inlägg för att det är så pass många. Nedan följer första delen som visar lite hur arenan och området omkring ser ut:

Oj vilken lång dag detta har varit. Började med att åka hemifrån redan klockan sju imorse för att få alla papper och tillstånd fixade inför jobbet nästa vecka. Mötte upp två kollegor vid polishuset och kön ringlade sig fram redan en timme innan öppning. Trots några språkmissförstånd lyckades vi ordna med både NIE-nummer samt ansökan för Securidad social, vilket krävs för att få arbeta i Spanien. Eftersom vi hade två timmar till övers innan vi skulle ta oss till kontoret bestämde vi oss för att käka en god brunch i härligt väder.

Dagen fortsatte sedan, efter ett snabbt besök hemma i lägenheten, vid hamnen där vi bestämde oss för att köpa glass. Världens godaste dessutom. Sedan satt vi på stranden tills dess att kvällssolen började försvinna bakom hustaken. Något senare fick jag även möjlighet att träffa tjejerna som bor i lägenheten jag blev erbjuden plats i. Dock har andra omständigheter gjort att jag ännu inte vet vart jag ska ta vägen och jag lider lite av beslutsångest. Återkommer om det i helgen när jag tagit mitt beslut.

Kvällen avslutades med ett glas vin på hustaket tillsammans med mina två nya kollegor. Snack, skratt och framtidsplaner stod på schemat och jag tror att vi alla delar på käslan av att detta är overkligt. Barcelona är verkligen helt underbart!

Tiden fullkomligt springer iväg vilket jag inte riktigt uppskattar. Det har inte blivit mycket gjort idag, hängde på taket och läste lite nu på eftermiddagen. Har dock eventuellt lyckats hitta ett boende (peppar peppar). Ska förmodligen förbi lägenheten under morgondagen och träffa tjejerna som redan bor där. Håller tummarna för att detta verkar bra och att jag i sådana fall kan flytta in snart.

Förutom detta och massa skumma mail som svar på mina förfrågningar om lägenhet har vi försökt få tag på biljetter till Champions league nästa vecka. Dumt system eftersom platserna släpps en och en när vi är tre som vill ha biljett. Hoppas att trycket minskar lite under kvällen och att vi får tag på de efterlängtade biljetterna. Skulle nog dö lite inombords om jag missade detta.

Jag har klarat av första dagen på jobbet vilken innebar information och snack i två timmar innan det var dags att bege sig hemåt igen. Nervositeten försvann ganska snabbt när jag insåg att det är trevliga människor jag har att göra med. Insåg även att jag kan åka hemifrån i alla fall 20 minuter senare och ändå vara i god tid.

Har tillbringat eftermiddagen med att söka efter lägenhet vilket känns omöjligt just nu. Imorgon är det strejk i staden vilket innebär att vi blir lediga eftersom butikerna och lokaltrafiken kommer vara stängda och stillastående till största delen. Därför har jag planerat sol. Samt tid till att kolla upp information till fredag då vi ska bege oss till polisstationen för att införskaffa alla papper och intyg som behövs för att få arbeta i Spanien. Det blir spännande att se om man överlever den spanska byråkratin.

Dagens höjdpunkt var ett besök på Camp Nou och jag har förmodligen en hel del bilder att visa. Kunde givetvis inte gå därifrån tomhänt utan köpte en fin halsduk som jag tänkte inviga nästa tisdag om vi får biljetter till matchen mot Milan i Champions league. Sedan jag kom hem har jag hunnit läsa lite och slumra till i solen uppe på taket för att sedan avsluta dagen med en svalkande dusch. Nu blir det till att laga mat och ta det lugnt inför uppstarten på nya jobbet imorgon.

Eftersom den här dagen har varit väldigt lugn (har egentligen bara lärt mig tunnelbane-systemet och handlat mat) tänkte jag passa på att visa bilder från lägenheten. Enjoy!


Mitt rum.




En något suddig bild på kombinerat kök/städskrubb/tvättstuga.


Vardagsrum.




Badrum.


Utsikten från vardagsrummet.

Efter en lång sovmorgon och frukost på taket i solen kände jag mig energifylld och sugen på att se mig omkring i Barcelona. Två timmar senare har jag tagit mig runt hamnen och stranden samt blivit två feta skavsår rikare.







Som du ser pappa finns det massor av palmer för dig att beskåda när du kommer ner och hälsar på! Jag har även tagit lite bilder i lägenheten så snart har ni möjlighet att se hur jag bor.

Efter dryga tre timmars sömn ringde väckarklockan och vi begav oss mot Landvetter i dimman. Ett plan som var dryga halvtimmen försenat tog mig till Berlin och bytet mot Barcelona gick smärtfritt.

Det kändes sinnessjukt att se Barcelona titta fram bakom molnen när vi närmade oss landning. Jag kan inte ens förstå att jag är här, än mindre att det är här jag ska bo under den närmsta tiden. Dock har jag fått ett bra första intryck av staden om vi bortser från den förvirrade taxichauffören. Efter en liten promenad hittade jag dock hem till Isabell där jag ska bo under en kortare tid. Lägenheten är fräsch och ligger i en gammal del av Barcelona där gränderna är sådär magiska med butiker, barer och underbara balkonger i smidesjärn. Taket är en perfekt plats för att njuta av solen och äta mat från Wok-haket längre ner på gatan. Baren våningen nedanför inbjuder till fotbollsmatcher på kvällarna. Jag tror inte att man kan begära mycket mer faktiskt.

Planet går klockan 06.45 under morgondagen och jag har som vanligt inte packat klart innan avfärd. Det är ju trots allt några timmar kvar innan vi måste åka mot Landvetter och jag tror att jag fortfarande lever i förnekelse. Med andra ord har jag inte tid att slösa på annat än just resväskan.

Jag förstår inte hur man kan lyckas samla på sig så himla mycket saker och samtidigt vara omedveten om det. Från att inte kunna hitta någonting användbart i garderoben till att ha ångest över att man vill trycka ner allt i en liten resväska. För att inte tala om alla miljoner nagellack. Eller alla miljoner smycken. Eller allt annat skit man kan trycka in i en stackars etta på trettiotre kvadratmeter. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan min fantastiska familj.

Apropå fantastiska så kommer jag sakna mina fina vänner som jag fick säga hejdå till idag. Att sedan sitta med tårar i ögonen under ett restaurangbesök hör väl till antar jag. Det är en klen tröst att jag köpt en ny telefon och impulshandlat ett par nya löparskor för motivationens skull.

Första dagen utan jobb och det känns som att jag arbetat hårdare än någonsin. Inledde med ett högt tempo imorse och känner att det är dags att försöka sova en blund innan familjen kommer om en liten stund. Jag antar att följande dagar kommer att se ut på ungefär samma sätt som denna: packning, mat och jobbiga farväl. Och en himla massa stress och beslutsångest bland klädhögarna.

Jag insåg ganska tidigt imorse att den här dagen skulle kännas väldigt märklig. Innan har jag tänkt på detta som en bra dag och en möjlighet att se mot framtiden, men det kändes nästan enbart vemodigt. Jag har arbetat min sista dag på företaget som jag har arbetat för i nästan två år och jag kommer att sakna mina kollegor oerhört mycket. Mina nya kollegor i Barcelona har mycket att leva upp till, det är en sak som är säker.

Nu är fokus inställt på att städa ur lägenheten och bestämma vad som ska följa med i resväskan. Samt en hel del lunch- och fikadejter för att säga hejdå till världens bästa människor. Och ett besök av mamma, pappa och farmor som jag nog skulle vilja påstå ligger i topp eftersom vi inte setts sedan jag var hemma över jul. Det kommer bli tre bra dagar innan jag åker på lördag.

Trots att jag var nära på att dö pinsamhetsdöden när jag skulle ringa försäkringsbolaget igen gick det bra till slut. Mitt största problem just nu är hur jag ska få tag på 6000 kronor för att köpa en ny telefon innan pengarna från försäkringsbolaget täcker allt utom självrisken. Sådant som löser sig antar jag.

Väl på jobbet hade Mona bakat kladdkaka till min ära eftersom jag arbetar min sista dag imorgon. Känns oerhört märkligt måste jag säga men samtidigt ska det bli skönt att testa på någonting nytt.

Apropå någonting nytt pratade jag med mina föräldrar via Skype för första gången någonsin tidigare ikväll. Man kan ju tycka att det är lite halvkorkat att komma på det efter fem och ett halvt år i Borås.

Jag hade räknat kallt med att kunna slappna av i veckan och låta verkligheten sjunka in. Istället sitter jag med den vanliga ångesten över att behöva ringa massa samtal under morgondagen. Det är märkligt hur man har kunnat arbeta med telefonen som redskap i nästan två år när det är det värsta man vet att behöva ringa ett litet samtal.

Idag har jag förmodligen mått som jag har förtjänat efter två kvällar fyllda av trevligheter. Viljan att ta tag i disk och packning har inte riktigt infunnit sig och istället har jag umgåtts med underbara människor. Nu hade jag dock tänkt göra ett ryck för att packa undan några saker ur lägenheten. Det är ju trots allt inte ens en vecka kvar till avfärd.

Trots att jag stod utan både toalett och telefon under gårdagen blev kvällen oerhört lyckad. Min stackars bror fick agera värd då mina kvinnliga gäster ville besöka toaletten och det blev en hel del springande mellan lägenheterna.

Jag blev lite rörd när det plockades fram ett påskägg som innehåller allt man kan tänkas behöva när man flyttar utomlands. Då menar jag verkligen allt från alkogel till munskölj till nagellack till världens finaste örhängen till tabletter mot diarré. Och allt däremellan. Himla fin tanke och jag kommer sakna ihjäl mig efter människorna i Borås.

Det blev ett väldigt stressande för att hinna hem från jobbet och förbereda inför kvällens avskedsfest. Världens finaste människor kom på besök och kvällen var upplagd för succé. Ända tills någon ramlar in i toaletten och vattnet börjar forsa ut i badrummet. Eller tills vi bestämmer oss för att glömma det och ta oss in till stan bara för att inse att någon idiot har snott min telefon. Kul.

Jag är lagomt förvirrad och förstår ingenting gällande försäkringskassan och deras rutiner. Insåg av ren tur att mitt sjukförsäkringskort gått ut så det blev till att beställa ett nytt sådant. Vill inte ens tänka på hur lång tid jag kommer behöva stå i kö för att komma i kontakt med dessa människor under morgondagen. Eller att jag dessutom återigen måste ta kontakt med skatteverket. Jag har en känsla av att man kan tillbringa en fredag på ett betydligt roligare sätt. Till exempel med avskedsfest för världens finaste människor.

Direkt efter jobbet mötte jag upp Sofia i stan för att äta lite glass i solen och samtidigt passa på att prata lite strunt. Enligt våra planer köpte vi med oss god mat som lagades hemma i lägenheten. Ni kan nu kalla mig grill-master (eftersom att ugn-master låter lite mindre coolt).

Lägenheten börjar kännas väldigt tom och opersonlig eftersom de flesta prydnadssaker numera ligger nedpackade i kartonger. Jag har även börjat inse vilket jobb det kommer bli att försöka begränsa mina kläder och resten av mitt liv till en resväska på 20 kg. Därmed förtränger jag det jobbet ytterligare.

Arbetsdagen har sniglat sig fram och mina tankar fanns hos försäkringskassan efter ett samtal från skatteverket. Det är ett himla krångel med byråkrati och jag undrar varför i hela världen man inte får lära sig att leva som vuxen under gymnasietiden. Hett tips till framtidens politiker.

Under eftermiddagen har jag tvingat stackars Kristoffer att köra mig runt halva Borås för att hitta en passande resväska. Det kändes hopplöst under en period men nu är jag 449 kronor fattigare och en resväska rikare. Detta överkomliga pris tack vare att jag satsade på att samla vuxenpoäng med hjälp av medlemskap hos diverse matvarubutiker. Hett tips till vem som helst.

Jag märker att jag har svårt för att fokusera på mina arbetsuppgifter när tankarna lätt flyger iväg till annat. Har under dagen lämnat underskriften på min avskedsansökan så nu är min uppsägan officiell: jag har bara sex dagar kvar på jobbet.

Eftersom vädret varit underbart tog jag mig en promenad hela vägen hem från jobbet. Hann dock med att införskaffa lite nya ringar och världens finaste nagellack. Mestadels för att dämpa min resfeber och det kan ju klassas som ett något sjukligt beteende.

Jag har satsat på att denna helgen skulle bli väldigt lugn och mysig eftersom nästa kommer innehålla två avskedsfester. Kan verkligen säga att jag har lyckats då jag, min bror och världens bästa syskonpar har haft syskonmys med tacos idag. Dessutom har vi kollat på film och skrattat tills det gjort ont i magen. Fick en kommentar om att "jag aldrig har sett din lägenhet så städad förut". Man kan tycka att det är typiskt att det krävs en flytt för att man ska orka engarera sig.

En bra start på dagen innehåller nybakta ostfrallor från närmsta bageri. Att man sedan får umgås med världens bästa människor och se/heja/gnälla på melodifestivalen är bara ett plus. En liten klump av ångest satte sig i mitt bröst när jag insåg att jag inte kommer vara kvar för att umgås med dessa människor om två veckor. Kan även bero på att låten Lonely Day med System of a Down började spelas så snart jag blev ensam kvar här hemma. Det är upp till valfri tolkning.

En liten idé om en öl eller två efter jobbet slutade som vanligt med lite mer än så. Dock gillar jag att umgås med mina kollegor och skratta åt det mesta eller skrikbråka om fotbollsspelare på vägen hem mitt i natten.

Jag har precis lämnat in min kära iPhone på lagning och jag känner mig naken. Lyckligtvis får jag tillbaka den redan i eftermiddag så min kära gamla iPod får agera sällskap till jobbet. Dock har jag först planer på att förbereda lite lunch och packa ner alla böcker i flyttkartongerna. Man måste ju börja någonstans.

Trots att jag under dagen har sagt upp lägenheten och dessutom införskaffat flyttkartonger känns det helt surrealistiskt att alla mina saker snart står förvarade i mitt gamla rum hemma i Kilafors. Surrealistiskt men det kommer bli förjävla roligt.

Jag och min bror har sedan förra året startat en kvällstradition i form av att se på Big Brother. Underhållningen har trappats upp i form av reklamen från Unicef som visas ungefär tre gånger i kvarten. Ni vet säkert vilken jag menar: "Hej, jag heter Johannes...." osv. Är det bara jag som associerar detta till anonyma alkoholister och känner ett tvång att varje gång svara "hej Johannes"?

Just nu känns det som ett av alla tillfällen jag kommer sakna mest när jag har flyttat.

Egentligen kan inte ens tanken på att termometern visar en temperatur på -0,9 grader göra mig nedstämd. I min fantasivärld planerar jag kläder för betydligt varmare klimat och jag låtsas som att pengar inte är ett problem. Okej, det här med ekonomin löser sig alltid, men slutfakturor från diverse företag kommer att sätta sina spår. Som ni säkert förstår håller jag på att frigöra mig från det jag bundit mig fast vid.

Om tjugo dagar flyttar jag till Barcelona. Tjugo dagar som förmodligen kommer passera med ljusets hastighet. Under tiden hoppas jag att min hjärna kommer ikapp mina impulsiva handlingar och att jag på riktigt kan njuta av att jag är på väg mot ett nytt äventyr - om dock ett spontant sådant.

Om tjugo dagar flyttar jag till Barcelona och därför har jag startat denna blogg. Ja, ni som tjatat - ni vann till slut.